Kalle skickade massor av musik till mig igår, han har tydligen börjat DJ:a igen.

Måste hoppa på honom nästa gång han går online och be honom skicka mer. Han skickade "riktiga" DJmixar. Han skulle visa hur en riktigt DJ spelar. Inte Basshuntercrap.

Och jag, jag som för det mesta inte lyssnar på dunka dunka ( allt som är mixat, house, trance o allt va de heter, heter dunka dunka för min del. Mkt lättare o hålla koll på ) har fastnat ordentligt för dessa fyra låtar han skickade.

Axwell, Beatz Society och David Kane. Need more.. I'm addicted.


Jag som gått från klassiskt rockare ( a lá KISS, Guns 'n' roses osv) till hårdrockare, till allt möjligt. Jag lyssnar på det som passar för tillfället. När jag är sur och PMSig så blir det riktig hårdrock, nuförtiden ofta Lillasyster (Låter som LOK ), när jag är på bra danshumör, så blir det dunka dunka, och ibland när jag vill slappna av så blir det lugnt musik. När jag mår dåligt som fan, så blir det Linkin Park och Avril Lavigne. Det är det lättaste sättet att ta reda på om jag mår apdåligt, om jag lyssnar på Avril eller Linkin Park, då har min depression kommit tillbaka.
Jag har ingen musikstil egentligen, jag lyssnar bara på det jag känner för.






Och nej, jag har inte blivit av med min depression, vet inte när jag kommer må bra heller. Jag har mått såhär sedan ett par år tillbaka, det är inget som försvinner över en natt. Jag vet att jag ger ett sken av att må bra, men let's face it. Jag borde blir skådespelare. Igår fick Lasse reda på mkt han aldrig någonsin vetat. Han förstår inte varför jag mår dåligt, men det gör inte jag heller. Jag vet inte varför jag ibland är extra känslig och kan börja gråta för att jag råkar slå sönder en skål eller dyl. Jag vet inte varför mina tårar ibland rinner när jag ska sova. Jag älskar Lars, och ibland känns det som om det är det enda jag någonsin lyckats med i livet. Jag tänker inte byta bort honom mot ngt, tänker aldrig lämna honom. Det är resten som jag inte vet vad jag ska göra med.
Jag vet, jag borde ta mig i kragen och leta jobb, men jag orkar inte. Jag har ingen ork, jag orkar knappt med jobbet, men jag jobbar på. När jag inte jobbar så vill jag helst bara sitta hemma och ta det lugnt. All min kraft går åt till att försöka må bra. Men ibland undrar jag när jag ska hitta orsaken till att jag mår dåligt.

Funderar på att skaffa oss en omplacering till Hösten, när jag går ner till mina fyra fucking timmar i veckan. En liten vovve att leka med, att älska, att träna, som får ut mig på dagarna.Och sen, sen när vi får tag på ett hus eller bottenvåning, då kan vi kanske skaffa oss en valp, en hund som jag kan tävla med i lydnad och kanske skydd. Jag vill bevisa att jag kan också!




Jag kan också lyckas med ngt ... någongång.