Igår så skrev mitt ex till mig. Mitt ex, som jag var ihop med i två år. Jag var 19år när vi gjorde slut. Han va här för några veckor sedan, och han va o handlade på Willys när jag jobbade, så vi möttes lite hastigt. Detta va hans kommentar om det hela :

 "är lite besviken på dig madde."
"Du kanske inte ha de så lätt å så.. Men seriöst, pajja inte din kropp så där.. Du hade värsta kroppen när vi var tillsammans.. Kan ju inte säga att de är sig likt"



Alltså, sure, jag har gått upp i vikt sen dess, av diverse anledningar. När jag va ihop med Per så mådde jag apdåligt, jobbade 5.30- när som mellan 13-18. Kunde alltså jobba elva timmar på en dag. Tog en halvtimme dit och hem, pendlade alltså till jobbet, vilket gjorde att jag gick upp 4.30 på morgonen. När jag väl kom hem så va jag inte så jättepigg kan jag ju säga, och Per lagade inte mat eller något whatsoever. Jag fick honom till att rulla upp persiennerna i sovrummet, thats it. Jag fick alltså jobba hela dagen, laga mat, äta och sen sov jag, eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter igen. Därför blev det ofta att vi köpte mat på gatuköket i Laholm. Mina ledig dagar gick åt till att städa, tvätta och diska all disk som jag inte orkade med de dagar jag jobbade. Inte den bästa maten + ingen motion alls, gör inte underverk för kroppen.  Sen orkade jag inte ta tag i träningen igen, Sanna tränade med sin pojkvän och jag hade inte så stor lust att träna med mamma.

Men nu har jag äntligen börjat träna igen med Sanna, och vi har vart ute o gått ganska mkt med vovvarna. Visst nu har jag haft ett uppehåll på lite mer än en vecka. Mest pga att min häl gör ont som fan. Har typ överansträngt min hälsena. Men jag vill träna. Jag börjar bli galen på att inte röra mig. Tycker de är jätteskönt o komma ut o gå och träna på gymmet.

Men en av grejorna med min kropp, är att jag har fått större höfter nu. Så jag har en snygg timglasformad kropp.. Kan man ju säga. Jag har nämligen breda axlar, bred bröstkorg ( med större bröst nu än när jag va 19), smal midja och sen stora höfter.   Jag vill bli mer vältränad, så som jag va förr. Men det kommer inte hända. Det är för mkt som har hänt med min kropp som jag inte har kontroll över. Visst, det är inget jag är glad över, men som sagt, jag kan inte göra ngt åt mina höfter och bröstkorg. Jag är INTE överviktig. Jag väger runt 70kg. Jag är 172 cm lång.  Ligger kanske på den övre skalan på normalviktig, men normalviktig är jag fan.  När jag va yngre så var jag alltid underviktig, och det är inte kul när folk bad en att äta för att gå upp i vikt, samtidigt som man vräkte i sig mat, godis och allt möjligt utan att gå upp alls.

Visst kan jag önska att jag fortfarande såg ut så. Det erkänner jag. Men samtidigt så orkar jag inte bry mig. Jag är nöjd med min kropp, jag vill bara träna för att må bra och att bli lite smalare, men jag tittar inte på kilon, jag tittar på min kropp. Jag vet att Lasse älskar min kropp, även om jag inte skulle tycka om den, precis som jag älskar hans kropp, fast han inte tycker om sin. Jag tycker Lasse är den sexigaste på jorden i mina ögon. Jag älskar honom över allt annat.  Jag tänker aldrig någonsin byta bort honom, han råkar nämligen vara den enda som står ut med mitt barnsliga sinne och min förmåga att vara fruktansvärt lat :)


Så .. summan av det hela. När jag va 19 så va jag skitsnygg o jättesmal. Men Hey, inget jag kan gör åt att jag har blivit äldre, jag har fått kvinnligare former och jag är normalviktigt. Men snälla, säg inte sådana kommentarer, tror du inte att jag är medveten om att jag inte kommer i mina gamla kläder? Att jag har gått upp i vikt? Sådana kommentarer sårar så fruktansvärt mkt. Jag va skitdepp efter att han skrev det där. Jag vill inte bry mig om min vikt på det sättet. Jag vill bara trivas med vem jag är.