Tänkte ta o berätta om när jag krockade i förrgår nu som jag hintade om i förra inlägget.
Dagen innan ( onsdags ) så hade jag mött polisen på cykelbanan ( dom kör ju runt på Andersberg, har ju vart så mkt skit där nu ) och inte satt på ljuset på cykeln då det krånglar lite. Som tur va ( phew ) så stannade dom inte och bötfällde mig, men jag bestämde mig för att sluta chansa och på torsdagen så satte jag helt enkelt på ljuset, dynamon är dock lite knepig så bakljuset funkar perfa men ljuset där fram flackar lite. Men men, jag började helt enkelt cykla hemåt med gott mod, skulle ju hem efter att ha jobbat, klockan var efter åtta, säkert halv nio och det är folktomt på hela Andersberg och Gustavsfält ( som vanligt på kvällen ). Efter att jag kört genom viadukten mellan Andersberg och Gustavsfält och kommit en bit  på raksträckan som leder hemåt, så ser jag något svart längre fram som jag identifierar som en cyklist utan lyse.

Cyklisten kör mitt på cykelbanan och jag som har både lyse och är under en lyktstople just då tycker att han borde sett mig. Ser även ut som om att han kör mot höger ( från mitt håll då ), så jag flyttar mig helt enkelt från höger sida av cykelbanan till vänstersidan. Båda två har ganska bra fart för man kan ju mötas på en cykelbana utan att köra in i varandra, inte fasen saktar man ner?! När vi närmar oss så ser jag helt plötsligt hur han börjar svänga över på min sidan av cykelvägen och jag försöker såklart dra mig ännu mer åt vänster, för kör jag mot höger så möts vi ju i mitten. En meter innan vi möts så har han fortfarande inte flyttat sig åt höger och jag får en lyktstolpe på min vänstersida vilket gör att jag inte kan väja ut på gräset utan vi kör helt enkelt in i varandra med en jävla smäll.

-"Jag såg dig inte" säger killen, sätter sig upp och cyklar vidare. Jag mumlar något i stil med "Ah jojo.. " Hur kan man INTE se någon som har LJUS på cykeln och dessutom är vägen upplyst, jag såg ju för tusan honom?!
Jag stannar för att rätta till min stackars cykelkorg som blivit helt tillknycklad då den tog den största smällen medans han försvinner mot Andersberg. När jag sedan ska börja cykla igen så märker jag att något går emot kedjan, den går helt enkelt inte att cykla på.

Så arg som ett bi, sparkandes mot allt som är löst ( dåligt temprament.. :p ), gråtandes så jag tror att jag ska dränkas i tårar går jag hemåt medans tankarna flyger genom hjärnan, hur ska jag hinna fixa cykeln när jag bara är ledig på söndag och måndag? Vad är det som är sönder? Vad kommer det kosta?! Och om jag får tag på den jävlen så ska han fan betala.  Lasse undrar ju såklart vad som har hänt när jag kommer hem helt pluffsig och rödgråten, förbannad som fan och gråter som tusan. Jag hulkar fram vad som har hänt och han blir såklart förbannad han med. Lilla Sammi springer efter mig med en handduk och lägger sig till sist i mitt knä för att trösta, lille Sammi.


Så, summan av det hela blir helt enkelt en cykel som måste lagas ( har ringt pappa som får köra den till en verkstad ), en Madde som nu måste GÅ till jobbet och en Madde som har ont i axlar och bröst eftersom jag tog hela smällen där. Inte kul på jobbet kan jag säga. Jobbigt att lyfta upp saker eller att överhuvudtaget ha armarna över axelhöjdI (inklusive ha armarna rakt ut).


Men det värsta är nog att jag misstänker att killen som körde in i mig är min gamla stalker, som brukade sitta bakom mig på bussen och stirra på mig. Ett tjejgäng hetsade honom en gång, frågade varför han tittade osv, varpå han svarade "hon är ju så söt" osv. Han skrämmer skiten ur mig. Han brukar handla på Willys och jag har svurit att om jag någongång ser honom byta kö till min när det inte finns anledning till det, så kommer jag be någon byta av mig. Han har då inte alla indianer i kanoten om man säger så.  Han skrämmer mig verkligen.. Får se om jag vågar fråga honom nästa gång jag ser honom om det va han som körde in i mig, och då ska han fan betala för cykeln.


Ne, nu måste jag göra mig iordning, måste ju som sagt gå till jobbet nuförtiden, vilket tar ungefär tjugo minuter. Jättekul att gå genom Halmstads värsta stadsdel, verkligen. Som tur är så möter Lasse och Sammi mig idag och imorgon, sen nästa vecka får kanske mamma o pappa hämta mig. 

Ha de fint!

/ En Madde som har ont.