.. livet är för kort för att vara någon annan.


Jag får ofta beröm för att jag är migsjälv. Förstår inte varför det är så svårt?
Jag har alltid varit såhär. Ända sedan jag var liten. Visst jag blev småmobbad av vänner till mig, en vän har sagt förlåt och nämnde att hon var avundsjuk för att jag alltid var migsjälv och aldrig brydde mig om vad andra sa.

Varför skulle jag bry mig om  vad folk tycker? Sålänge jag lever mitt eget liv och är lycklig så spelar väl allt annat ingen roll?

Visst försöker jag imponera på folk, precis som alla andra. Men jag försöker aldrig vara något jag inte är, däremot så kanske jag inte pratar hårdrock eller hundar med någon som uppenbarligen är rap/r'n'b människa eller liknande.
Men det handlar ju bara om att folk inte är intresserade av den delen av mig. Frågar man om det eller om man börjar prata mer och djupare så kan man prata om det, men varför ska man plåga folk med hundprat om dom är kattmänniskor? :)

Sen har även jag drömmar och saker jag vill göra.  Mycket av dom sakerna har inte hunnit hända än, men det kommer.  Det kommer.



Om ni undrar över den sporadiska updateringen så beror det på att jag har mycket o tänka på just nu.
Men jag kommer tillbaka.